Snabbare framåt - En kort introduktion.
Berlin, någongång 1976 - 77
Elvis följer med David och Iggy till Berlin. Los Angeles är varmt och fint men livet där är destruktivt och sliter hårt på dem. Berlin är tomt och ödsligt och saknar alla extravaganta fester som drivit dessa tre rockstjärnor ner i missbruk och elände. I Berlin ska de vänja sig av med knark, inge mer knarkande, och skaffa sig ett sundare leverne. Egentligen var det Lou som skulle ha följt med istället för Elvis men han valde att stanna hemma
- Låt elvis åka, han behöver det. Sa han bara och gick sin väg.
David och Iggy var nära vänner sedan tidigare och Elvis blev snart det tredje hjulet. Elvis kände sig ensam och inte blev det bättre när David och Iggy skaffade gemensam lägenhet medan Elvis fick bo själv. Elvis ville bort, han ville gör något som skulle imponera. ”Vad hade Lou gjort?” tänkte han. Nästa dag smet han över muren. Han klarade det helt utan bekymmer och tillsynes osedd. Men i själva verket var det en vakt, Charlie, som såg när Elvis klättrade över. Han hade förlagt sin pickadoll men var snabb med att rapportera till sina kamrater. - Elvis har hoppat över muren! (Men du hör ju själv Jocke, vem hade trott på det. Elvis, va skulle han över muren å göra, och till den östra sidan dessutom..) Chalies kamrater bara skrattade och utropade ett rungande hurra för hans galanta humor.
Väl på andra sidan muren känner Elvis sig hel igen. Han känner igen sig i ghettot. I ett väl använt block med ett yttre i svart skinn, matchande hans övriga mundering, skriver han ner allt han ser och får uppleva. Det här måste han berätta för David och Iggy.
”Vi reser genom en stad. Staden talar till oss, den presenterar sig. Vi lyssnar oss fram genom staden via gatorna, längs husen, det är mörkt, det är kallt. Sent november. En stillbild, en ögonblicksbild, tiden stannar, du reser ensam. En kall stad, en stad där antalet människor överstiger gränsen för att en individ ska synas. Individen blir en del av massan och massan blir en del av staden. De ser inte dig och du ser inte dem.”
Han springer tillbaka mot muren ”snabbare framåt snabbare framåt” är det ända han tänker.
Väl tillbaka med David och Iggy kan han andas ut men han vill inte förhasta sig, han väntar på rätt tillfälle att berätta om de han sett. David och Iggy har under tiden spelat in musik, Elvis tycker det låter coolt. Här får han också för första gången träffa Davids vän Brian Eno.
- Coola oljud Brian Eno, säger Elvis.
- Tack Elvis Presley, säger Brian Eno.
- Du jag har gjo…
Längre kommer inte Elvis innan han blir avbruten. Iggy har tagit sig upp på mixerbordet, han står på på händer med klackarna i taket, han vill ha uppmärksamhet igen.. David står nedanför och applåderar honom.
- Han är otrolig, va! säger David.
Nästa dag är det Elvis tur att få spela in i studion.
Han inleder med att berätta om sina upplevelser från dagen innan. Han berättar om staden, om känslan, om låten. Han spelar upp melodierna, ackorden, trummar lite på knäna. Klaus Dinger står i dörrposten med tårar i ögonen. Stämningen går att ta på.
- Vilken tonart? frågar David
- Vet inte, svarar Elvis och rycker på axlarna.
Brian slår på syntharna, de andra går in i inspelningsrummet. Elvis uppmuntrar alla till att vara med. Folk från alla håll och kanter sluter upp och tar varsitt instrument, några delar, andra har flera stycken.
Klaus och Dennis sätter sig bakom trummorna. David tar stråkmaskinen. Elvis pianot och Iggy, han får sjunga!