Kedjan

 

Lämna mig i vitt och ljust, för den jag inte är
Lämna mig bland folk som tros veta vem jag är
Kedja fast mig i min säng, skjut mig full med gift
Att aldrig veta hur jag mår när ljuset släcks till sist

Varför är allting, aldrig för alltid

Låt mig vara tom en stund, för den jag faktiskt är
Låt mig vara fri en stund, jag älskar min misär
Kedja fast mig vid en tro, att verkligheten tär
Får aldrig veta hur jag mår, när ljuset släckts till sist

Varför är allting, aldrig för alltid
Varför är allting, aldrig för alltid
(för du vet min hemlighet)